Elin Hellgren

Att leva med reumatism

elin hellgren header.png
  • Elin Hellgren

Idag på eftermiddagen var jag till smärtcentrum. Det var längesen jag var på ett besök där nu, annars har jag mest tagit allt över telefon med min smärtsjuksköterska den senare tiden. Det har framförallt varit med tanke på allt kring corona och smittspridning. Men idag var jag i alla fall där för att träffa min smärtläkare. Det var längesen jag träffade honom nu. Sist var när jag låg inlagd på sjukhuset och något snabbt besök bara strax efter att jag hade kommit hem. Men de tyckte i alla fall det var dags för ett nytt besök.

Besöket gick bra. Det blev en del prat, men det var inte så mycket nytt som blev sagt. Vi pratade mest igenom vad som har hänt den senaste tiden och hur det var nu. Det enda nya vi kom fram till var att vi ska göra ett nytt försök med Qutenza. Det är en behandling med jättestark chilipeppar i. Det är ca 10 gånger så stark som poliserna pepparspray är, så det är extremt starkt. Jag ska få göra den här behandlingen nästa måndag.

Jag vet inte om jag har så jättehöga förhoppningar på det, även om jag såklart hoppas det ska hjälpa. Men grejen är väl den att jag redan har testat det vid två omgångar. Första gången har jag för mig var under 2013 och sen även i slutet av 2014. Men då hade jag ingen jättebra effekt av det. Sen har ju smärtan ändrat sig lite sen i slutet av januari då jag var med om vårdskadan på fötterna. Så jag hoppas verkligen det här kan hjälpa mer den här gången!

Annars ska jag fortsätta att försöka sänka min medicinering så gott det går. Så det är bara att fortsätta kämpa på med det. Annars finns det inte så mycket att göra ifrån deras sida, bortsett från att försöka med det här Qutenzaplåstret igen. Sen pratade jag med dem också om en knöl eller hård svullnad jag har över fotleden. Jag tycker i alla fall den har blivit större så jag har reflekterat över den. Jag misstänkte om den kanske kunde vara orsaken till att nervsmärtan blivit värre och kanske trycker på nerverna. Men det trodde inte min smärtläkare. Så jag vet inte vad det är.

Sen nu ikväll efter att jag kom hem tror jag musten gick ur mig lite. Jag känner mig bara lite tom inför allt. Det är bara mycket av allt. Plus att på vägen hem så ringde dem från Sandvikens sjukhus och avbokade besöket med rehabläkaren som jag skulle få träffa imorgon. Däremot fick jag det bytt som telefontid istället för det fysiska besöket som det var tänkt. Så det är väl bättre än inget. För jag fick välja mellan att ta det som telefontid istället för att flytta fram det på obestämd tid, och det vet man ju inte hur lång tid det kan ta. Så då valde jag telefontid, eftersom jag redan har väntat snart ett år på att få träffa och prata med den här läkaren. Så det är ändå skönt att det blir av. KRAM!

  • Elin Hellgren

De här måste ni prova baka! I helgen gjorde jag kolasnittar med pepparkakskrydda i. Jag hade i det för att få lite julig smak på dem, och de blev faktiskt riktigt goda! Jag bytte även ut smöret till mjölkfritt margarin, så att dem skulle bli mjölkfria.


Ingredienser:

1 sats


160 gram mjölkfritt margarin

1,5 dl strösocker

5 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 msk vaniljsocker

0,5 dl ljus sirap

2 tsk pepparkakskrydda

pärlsocker, ev.


Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 180 grader (varmluftsugn 165 grader).

  2. Blanda ihop alla ingredienser och arbeta till en jämn deg.

  3. Dela degen i fyra bitar, kavla/platta ut dem på ett bakplåtspappersklädd plåt. Platta ut till längder. Toppa ev. med pärlsocker.

  4. Grädda dem gyllenbruna, ca 13-15 min. Skär längderna snett på tvären i 2-3 cm breda bitar direkt. Låt svalna.

Delar av receptet är taget ifrån tasteline.com

  • Elin Hellgren

Igår blev det en väldigt tidig morgon för mig. Jag skulle vara på sjukhuset redan kl.08 för att operera bort två födelsemärken. Det var ett på låret och ett högt upp på ryggen. Det känns skönt att dem nu äntligen är borta, så vi nu kan komma ett steg närmare med allt. Så nu är det bara att vänta in vad svaret kommer visa. Det skulle ta ca 4 veckor sa läkaren, så någon gång nästa år borde jag få veta tycker jag.

Men hon verkade inte jätteorolig över att det skulle visa något. Utan i så fall har hon troligtvis fått bort allt i och med att dem tar bort födelsemärket med en del marginal åt alla håll, så det borde inte finnas något kvar då. Jag hoppas det i alla fall, för det blev en rejäl bit hon fick ta bort. Usch, själv tycker jag det är rätt äckligt. Men det kommer nog bli två rätt rejäla ärr av det här. För det på låret sa dem att det blev 10 stygn på, och det på ryggen blev det 7 st. Så jag tänker att det måste ha varit en bra bit dem tog bort.

Nu hoppas jag bara det kommer läka fint och att jag ska klara mig ifrån någon infektion. Det har svidit väldigt mycket sen bedövningen gick ur igår kring middagstid, men det var jag beredd på. Sen blev det att jag kommer behöva åka till hälsocentralen för att ta bort stygnen, för tråden de först försökte sy ihop såret på låret med ville inte fästa. Varför vet jag inte riktgt, men de fick i alla fall byta tråd.

Själva ingreppet gick överlag bra. Jag tycker det kan vara rätt obehaglig av bara vetskapen att någon ska skära i mig, men det brukar ändå gå bra. Men trots att jag är väldigt sjukhusvan så var jag nära på att börja svimma. Jag tror det berodde på att allt gick rätt fort i början utan att jag visste riktigt vad dem höll på med. Det kändes väl lite som att jag inte hade någon kontroll, men sen gick det bättre. När jag märkte att jag faktiskt inte kände någonting osv. För sen var det inga problem.