• Elin Hellgren

Bettfysiologen

Godmorgon på er!


Vilken dag det har varit. Jag vet att det är många av er som har undrat hur det gick igår på besöket hos bettfysiologen.

Jag blev verkligen helt slut efter det besöket kändes det som. För det kändes både bra och jobbigt. Men nu har jag väl ändå börjat landa lite i allt som blev sagt och vad som egentligen hände.


Jag var ju till Bettfysiologen som ligger på sjukhuset, och sammanfattningsvis gick besöket bra. Det kändes väldigt bra, för bettfysiologen och tandsköterskan (tror det var en tandsköterska) som också var med var verkligen jättetrevliga och kändes väldigt kunniga. De var så gulliga och trevliga, så det kändes jätteskönt!

Och det kändes verkligen som att dem tog sig tid lyssna på riktigt, de undersökte noga och jag fick verkligen förtroende för dem. Så det gör mig betydligt lugnare med allt kan jag lova. Satt så långt kändes det jättebra!

Men då kommer vi till hur det gick, eller rättare sagt till vad vi kom fram till igår. Först av allt var jag där i ca 1,5 timme, så det var ett långt besök. Först pratade vi en hel del, sen klämde och mätte han en hel del. De var både på olika muskler, men sen fick jag även försöka gapa åt olika håll så stort jag kunde samtidigt som han mätte osv. Mitt såg i alla fall inte bra ut. Precis vad jag hade på känn och märker själv såklart. Han sa t.o.m. ”Jag brukar inte uttala mig såhär, men det här är riktigt illa”.. Den meningen sitter kvar i huvudet hela tiden. Den vill inte släppa.

Sen var min bettskena en katastrof. Så den ska jag både få göra en ny, plus att jag måste gå med den i munnen allra helst dygnet runt. Även på dagtid för att försöka avlasta käklederna så mycket som möjligt. För som det är nu så belastas den hela tiden oavsett vad jag gör, och käklederna är ett väldigt utsatt läge i och med att dem används i stort sett hela tiden. Både när man äter, pratar och sen kanske biter ihop utan att man tänker på det. För ofta har vi spänningar och underliggande stress som gör att man funderar, och då nästan 100% av fallen så spänner man sig då, tillsammans med att man såklart har ont.

Sen i och med att jag har min grundsjukdom så gör det att inflammationen ligger och trycker på i leden, vilket gör att hela processen med att skada leden pga inflammation skyndas på. Något som inte alls är bra.

Sen gjorde vi massa undersökningar. Känna och klämma på muskler både på huvudet, runt käklederna, i ansiktet, halsen och axlarna. Ja lite överallt helt enkelt. Men sen även över självaste käklederna med. Men de var inte bara det, utan jag skulle även dra käkleden åt olika håll så dem kunde mäta mitt bett. Hur stort det var. Och det såg inte bra ut! De förstod knappt hur jag kunde äta. Om jag ens kunde äta överhuvudtaget, eller om det endast blir näringsdrycker och soppor.


Och just allt kring mat är väldigt svårt. För jag har jättesvårt att tugga. Det gör så ont, och beroende på vad det är för något så är det så svårt att få riktigt smått och mosa. Men jag måste typ alltid koka det mesta som t.ex. grönsaker väldigt mjukt. Nästan så det är överkokt. Men inte för länge heller för då blir det inte alls roligt att äta heller. Men annars mosar jag i alla fall allt jag kommer över så gott det går, eller hackar det så smått vi kan. Sen blir det ju såklart soppa. Men visst är det lite av en utmaning. Lika tillsammans med den här kosten jag äter nu då det är mycket grönsaker osv. Men jag kämpar på.

Planen nu här framöver är att jag först ska göra avtryck för en ny bettskena. Den ska jag få göra om ca 2 veckor, och då hoppades dem att jag även kanske kunde få komma till käkkirurgen och göra röntgen på käklederna där. Det beror lite på om röntgen jag gjorde förra veckan räcker. Men de skulle be deras radiolog kika på bilderna som togs. Se om dem räcker från datortomografin, eller om jag måste ta nya hos dem. Det visar sig.


Oavsett så misstänker dem starkt att någonting har hänt i käklederna. Att det troligtvis har blivit någon förändring på skelettet. För betet är snett, jag gapar jättedålig, jag nuddar inte alla tänder som jag borde när jag ska bita ihop och sen har jag jätteont. Sen har inte heller kortisoninjektionerna jag fått där hjälpt alls osv.

Men det kändes skönt att det var någon som lyssnade ordentligt och har lite av en plan på hur vi ska gå tillväga här framöver. För att förhoppningsvis få ordning på det hela.

Sen skulle bettfysiologen även ta kontakt med min reumatolog gällande smärtlindring och behandling. För han förstod rätt fort att jag har väldigt ont.

Men första grejen och utmaningen nu blir att göra avtrycket till bettskenan. Dock kommer det nog inte bli ett roligt besök, eller det sa dem att det inte kommer bli. Det eftersom jag kommer behöva gapa rejält, och det är något jag inte kan. Så vi får se hur det kommer gå. Men på ett eller annat sätt ska vi väl få till det där avtrycket tänker jag. För det måste bara gå, eftersom jag måste ha en ny. Sen efter det får vi se vad röntgen visarc och eventuellt att det kanske blir en tredje sprutning. Men det visar sig. Det blir inga nya kortisoninjektioner så länge jag inte har en fungerande bettskena i alla fall.

Det var väl kort och gott det som blev sagt, även om det här inlägget blev långt. Sen har jag säkert glömt något, men i så korta drag som möjligt. KRAM!

35 visningar
Prenumerera gärna här!
  • Grå RSS Ikon
  • Tick tack
  • Grey Facebook Icon
  • Grey Pinterest Icon
  • Grey Instagram Icon
Instagram: @elinnhellgren

© 2023 by Elin Hellgren​