• Elin Hellgren

Femte fotoperation - Del 3 Gävle

Det här inlägget skrevs måndag den 11 augusti 2014.


Du kan läsa den första delen här, och den andra delen här av "Femte fotoperationen". I den här delen kommer du få läsa om några av dem dagarna som var lite mer annorlunda under min vistelse på sjukhuset. Tre veckor efter operationen var det dags att ta bort stygnen och få nytt gips. Då hade jag varit i Gävle lite mer än en vecka. Det gick bättre än förväntat att ta bort stygnen, men självklart var det inte roligt. Jag har ett ärr på varje sida om framfoten, alltså två ärr och det på insidan är lite längre. Sammanlagt hade jag 11 stygn. Stygnen på utsidan gjorde mest ont att ta bort, men det berodde nog på att jag är känsligare på huden där pga nerverna. Du kan läsa mer om det gipsbytet och borttagning av stygnen här.

En av dagarna var det storstädning på sjukhuset. Alla patienter skulle ut ifrån sina salar samt alla grejer man hade, för rummet skulle städas från golv till tak. Det hade jag aldrig varit med om tidigare, bara att dem storstädar mellan varje patient som läggs in. Men undertiden rummet städades fick vi ligga i korridoren, så det var bra rörigt där på avdelningen ett tag. Speciellt innan man hade fått ordning på sina saker igen. För vi fick ju packa ner och ta ut precis alla saker, och jag hade ju samlat på mig en del grejer undertiden jag legat inne. Men det gick bra. Det är bra att dem gör så ibland.

Ju fler dagar som gick, desto mer värk fick jag i mitt högra knä, armbåge och en av tårna på den gipsade foten. Men knät var allra värst och hade svullnat upp. Det tyckte min sjukgymnast som jag går till för de reumatiska också. Jag mailade henne en morgon när jag låg inne, för att se om hon hade tid att komma förbi och det hade hon. Hon tyckte samma sak som mig att främst högerknät var svullet och behövde kollas. Så hon ringde till sköterskorna på reumatologen och sa som det var, och att jag behövde en tid till min läkare. Då hade jag sådan tur att jag fick komma redan dagen efter strax före tio. Men just den morgonen hände det mycket. Innan frukosten började en av kanylerna göra mer och mer ont. Men efter jag hade ätit upp frukosten såg jag att jag var röd och irriterad där kanylens nål eller plastslang går in i blodkärlet. Då bad jag en sköterska kolla på det, och när jag då lyfte på armen var jag alldeles svullen på överarmen (huden var alldeles spänd) och huden var vit över det området. Då tog sköterskan bort kanylen på en gång och satte dit en ny i andra armen. Troligen hade kärlet spruckit eller så hade någonting hänt så medicinen jag fick i droppet hamnade utanför kärlet lokalt under huden. Självklart var det den mest kärlretande medicinen också som det hände med. Sen strax därefter fick jag åka till reumatologen. Vi pratade om hur det var och allt som hänt, samt att han kollade på dem leder jag hade besvär och ont i. Jag fick fyra kortisonsprutor och knät var ett av ställena. Du kan läsa mer om den här händelserika förmiddagen här.

Undertiden jag låg här i Gävle på sjukhuset var jag nog med om att det byttes patienter 4-5 gånger i salen jag låg i. Det kom folk och det gick hem folk, både planerade men mest akuta fall. Jag låg i en sal med plats för fyra sängar, och överlag var det mest gamla patienter. Men jag måste bara säga att all personal både på Falu lasarett och Gävle sjukhus var väldigt snälla och trevliga emot mig. Alla gjorde sitt bästa för att jag skulle må så bra som möjligt och jag tror inte dem hade kunnat göra på något annat vis. Jag hade bara otur att det blev som det blev med nervvärken. Sen var det tråkigt att den här sjukhusvistelsen blev såhär pass lång som nästan 6 veckor på två olika sjukhus. Det hade nog ingen kunnat förutspått från början innan operationen, det var bara otur att mina nerver i foten inte ville sammarbeta. Men nu är den sjukhustiden i alla fall över och det är väldigt skönt.

17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
Prenumerera gärna här!
  • Grå RSS Ikon
  • Tick tack
  • Grey Facebook Icon
  • Grey Pinterest Icon
  • Grey Instagram Icon
Instagram: @elinnhellgren

© 2023 by Elin Hellgren​