• Elin Hellgren

Femte gången gillt - Metotrexat

Igår hade jag ännu en till dag som var väldigt påfrestande. Jag känner att allt är på bristningsgränsen just nu, om man tänker hur jag ska hantera allt. Det är mycket känslor och funderingar som far omkring. Något som har varit väldigt jobbigt den senaste tiden. Det finns så många frågor, samtidigt som det är så få svar. Svar som ingen kan svara på. Jag har så lätt för att sväva bort i alla frågor och funderingar, och helst långt fram i tiden än att vara här och nu. Men det är svårt. Svårt att leva här och nu utan att funderingarna kring hur det kommer bli med allt kommer ikapp. Men jag tänker att det är rätt mänskligt. Mänskligt att man funderar.


Igår fick jag i alla fall ett samtal ifrån min reumatolog på eftermiddagen. Han hade bl.a. pratat med min gastroläkare. Han som gjorde koloskopin på mig. Min reumatolog ville kolla med han om det skulle störa magutredning om vi satte in Metoject (metotrexat). En av de första medicinerna att behandla reumatism med. Det var den behandlingen min reumatolog och en reumatolog från akademiska hade kommit fram till var en behandling som de helst ville testa igen. Eller den vi har att testa på nytt, igen.

Tyvärr har jag inga bra erfarenheter av den sen tidigare. Jag har provat den fyra gånger tidigare, så det här blir för hela femte gången. Egentligen skriker min kropp och psyke nej till att börja med den, men vad ska jag göra? Finns inget. Känns inte så i alla fall. Inget alternativ mot att inte ha någonting alls. Men vi sa att vi till att börja med försöker ge det tills det kommer någon mer, eller ny bromsmedicin som vi skulle kunna testa. I samband med att forskningen går framåt. Men tidigare har jag fått avbrutit metotrexatbehandlingen pga biverkningarna som främst varit extremt illamående. Det har inte varit mänskligt eller värdigt för den delen heller att vara liggandes 4 av 7 dagar i veckan. Då grinandes i fosterställning och be till jag vet inte vad för att aldrig behöva ta det igen.

Men nu står vi här igen för att prova. Jag hoppas jag psykiskt ska kunna hitta ett sätt att kämpa vidare med den här medicinen. Hitta ett sätt att motivera mig. För troligtvis kommer det ta 3 månader innan vi kommer kunna se någon början på lindring. Eller i alla fall kunna göra första utvärderingen.

Vilket som så pratade min reumatolog i alla fall med min gastroläkare om de skulle gå att påbörja den här behandlingen utan att magutredningen skulle bli lidande. För det vill vi absolut inte nu när vi är så pass nära slutet av den. Men det skulle gå bra. Så då var det bara att köra igång. Redan igår kväll. Därför håller vi nu tummarna för det bästa.

Det gick bra att ta den igår. Men jag var väldigt nervös. Jag tror det sitter väldigt psykiskt från förr. Men det gick bra. Den var enkel att ta, och den gjorde inte ont. Men jag är ändå rädd. Rädd över hur jag kommer reagera. Igår kväll gick det ändå bra måste jag säga. Men efter ca 1 timme började det vattnas lite mer i munnen. Det pga illamående. Jag hade lite smått illamående som hängde över mig. Men det var inte så illa som förut när jag verkligen legat och grinat över att jag mått så dåligt halvt i panik, och då önskat att någon bara kunde ta det ifrån mig. Sen tycker jag illamående har kommit smygandes mer och mer under natten.

Men jag hoppas som sagt att det här kommer gå bra. Att jag kommer kunna klara av det här. Men nu tar vi en dag i taget till att börja med, så får vi ta resten sen. KRAM!

32 visningar
Prenumerera gärna här!
  • Grå RSS Ikon
  • Tick tack
  • Grey Facebook Icon
  • Grey Pinterest Icon
  • Grey Instagram Icon
Instagram: @elinnhellgren

© 2023 by Elin Hellgren​