• Elin Hellgren

Reumatologen ringde

I fredags sent på eftermiddagen ringde min reumatolog. Det var inte väntat att han skulle ringa mig då, men han hade bl.a. haft kontakt med min bettfysiolog efter att vi kring lunchtid hade pratat. De hade kommit fram till att dem ville ha en MR (magnetkameraundersökning) gjord på mina käkleder omgående.

Problemet nu är bara om jag kommer få göra den eller inte, för tydligen har de upptäckt på datortomografin som jag gjorde för någon vecka sedan att jag har som ett litet metallstent eller en metallbit i alla fall format som en hästsko (har jag för mig att han sa) inopererad i vänstra käkleden. Det är sedan jag opererade och fixade till disken i den käkleden för flera år sedan.

Däremot hade jag för mig att de sydde fast den, och att stygnen sedan med tiden skulle försvinna av sig själv. Men tydligen var det inte så. Utan då har jag den här metallbiten istället som ska hålla disken på plats, och det visste varken jag eller min reumatolog om att jag hade.


Det var nu på datortomografin som de upptäckte det. Det hade blivit som att den lilla ”metallbiten”, eller vad den är gjord av "lyste upp" röntgenbilden. Vilket också gjorde att dem typiskt nog inte riktigt kunde se hur leden såg ut. Såklart den jag har mest besvär med också.

Sen är det inte säkert att jag kommer kunna få göra den här MR-röntgen med tanke på att metallen kan bli varm. Det beror nog på vad det är för typ av metall, och det är de vi väntat på svar om. Men Jag hoppas vi få svar om det inom kort. För i så fall kommer röntgen nog bli gjord rätt omgående lät det som.

Vi pratade även om min syn. Vi pratade om att jag hade kollat lite närmare på när min syn blir sämre och bättre. Det var jag i kontakt med dem om i torsdags. Det var då han bl.a. också skickade en notis eller meddelande till endokrin om att tyckte de skulle göra en ny koll på min hypofys, eftersom det kan påverka synen.


Så det pratade vi om, och om att det har varit väldigt påtagligt senaste tiden med att jag verkligen har sett extremt suddigt och inte kunnat fokusera synen vissa stunder under dagen. Oftast under flera timmars tid i taget.

Jag berättade också att jag hade testat varit utan min nya bromsmedicin (rinvoq) i fredags bara för att kolla om det kunde göra någon skillnad, och det blev det. Det tog lite längre in på dagen innan jag började se suddigt.


Därför bestämde min reumatolog att jag skulle fortsätta vara utan den medicinen i några dagar till. Framförallt över helgen, för att se om det blir någon förändringar. Det eftersom det inte är bra att gå omkring med en medicin om den påverkar synen. Så det blev bestämt, och sen skulle vi höras av till veckan.

Både igår och idag har synen varit lite bättre. Idag har den varit som bäst. Det är kväll nu och den har fortfarande inte blivit sådär suddig som den brukar ha blivit för längesen. Han sa att det eventuellt kunde vara den om jag märker att det sakta blir lite bättre för varje dag. Vilket jag sakta börjar tro mer och mer. Men jag tror också vi måste ge det någon dag till för att vara på säkra sidan.

Dock vet jag inte vad jag ska tycka om det. Är det bra eller dåligt? Jag tycker det är på två vis. För självklart är det skönt att veta om det är därför synen varit såhär, och att det relativt lätt går att "rätta till" genom att inte fortsätta ta den.

Samtidigt som jag då inte vet hur det blir med resten av kroppen om jag måste sluta med den, eftersom det är den sista bromsmedicin jag hade att prova. Annars har jag provat alla jag vet om, och det gör mig både lite skraj och rädd för vad vi ska hitta på för lösning istället. För det skapar ju en hel del funderingar kring min behandling överlag. Sen känns det också lite sjukt att jag såklart ska råka ut för allt. Självklart skulle jag få biverkningar nästan direkt som ska göra att jag kanske måste avbryta den här behandlingen, som annars hittills ändå har fungerat rätt bra om man tänker kring andra vanliga biverkningar som jag brukar råka ut för. Men sen är det här med synen verkligen inte rolig. Inte när det påverkar ögongen på det sättet. Men det är tamme tusan någonting hela tiden. Det är klart man blir lite less.

Men jag får försöka påminna mig om att ta ut saker i förskott. Försöka i alla fall. Det blir som det blir, men det är lättare sagt än gjort det med när tankarna bara far omkring. Jag hoppas jag kan få lite mer klarhet i allt under veckans gång i alla fall. Jag håller tummarna för det.

Det var mest det vi pratade om, även om det kom upp andra saker med som allt kring magen och den utredningen, hur resterande leder mår och sen kring min behandling för hjärtat och blodtrycket.

Sen tycker jag det var väldigt snällt av honom att ringa då i fredags, för det kändes bra att få prata med honom och sakta få lite mer klarhet. Sen får vi såklart se hur det blir med allt. Fortsättning följer, KRAM!

Prenumerera gärna här!
  • Grå RSS Ikon
  • Tick tack
  • Grey Facebook Icon
  • Grey Pinterest Icon
  • Grey Instagram Icon
Instagram: @elinnhellgren

© 2023 by Elin Hellgren​